stlucia.blogg.se

I started this blog when I first went on an exchange to Brisbane, Australia. During that experience, I discovered my love for culture, travelling and adventures. This blog has followed me since and been my forum for pictures and stories from Tanzania, South Africa, Ireland, Fiji, Malaysia, Singapore, Europe etc.

:(

Publicerad 2009-11-11 12:23:39 i Allmänt,

Vad ska man säga?! Utmattad till max. Fördrev ungefär halva dagen innan tentan med att nästan lösa en rubriks kub. Ville bara ta det lugnt och med tanke på hur mycket jag pluggat kände jag mig väl förberedd.
Väl på tenta 1: Kliver in i det största sal som mina ögon någonsin skådat. En gigantisk klocka på ca 3m i diameter hänger på väggen och tickar, mitt framför den bänk jag blev placerad på. Tentan består av 28 A4 sidor, fulla med MCQ, fem alternativ på varje. Ungefär 4 av alternativen var passande, men bara ett var rätt. Hälften av alla MCQ täcktes ej heller av lektionerna. Panik. Jag kan förklara varenda mekanism som leder till alzeimers, reglering av järn, sulfat, varenda missgynsam miljöaspekt hos foster som kan leda till sjukdom senare i livet, vilken sjukdom, vilken mekanism etc etc. Ni fattar. Jag kan till och med varenda läkemedelsubstans som används för att bota epilepsi och vilken funktion den har i kroppen. Men jag kan INTE svaret på frågor som inte täcktes av lektionerna :(((
Tenta nummer två: En halvtimma senare. Klockan är 18.00 och jag kan knappt hålla ögonen öppna. Alla övningsfrågor vi fick var givna. Ingen riktigt pluggade inför tentan. Alla frågor på provet var - icke givna. Jag ger upp. Jag tror inte jag vet hur man pluggar längre!
Vi får se vad resultaten säger, men tenta ettkan bli det första tenta som jag någonsin kuggar. Och då är det förbannat typiskt att det ska ske I aussie på ett universitet där man får betala tusentals kronor för att göra en omtenta. Håll tummarna så hårt ni kan i tre veckor för att jag lyckades skrapa ihop tillräckligt med poäng!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Emmie

Flying high but staying grounded. Travelling, adventures, exploring and adrenaline is my life. I write about places most people want to visit but never do; and about my triathlon lifestyle. I live after: The distance between your dreams and reality is called action.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela