WHEN IT CANT GET WORSE...
...It can.
Man tycker att jag borde fått stå ut med tillräckligt. Men tydligen när man tror att man har vart med om tillräckligt mkt dåliga saker och att vändpunkten är nära så är det inte alltid så.
Man tycker att jag borde fått stå ut med tillräckligt. Men tydligen när man tror att man har vart med om tillräckligt mkt dåliga saker och att vändpunkten är nära så är det inte alltid så.
I måndags då jag kom hem hade L (min housemate) precis öppnat ett brev adresserat till han D, N och W. Normalt sett är det bara N som öppnar gemensamma brev eftersom att han är ansvarig för att betala in hyra el etc. Av bara en händelse var det alltså L som denna gång öppnade brevet.
-WTF!? Detta är ett brev som säger att vi måste lämna huset eftersom att det är en "debt" på huset om nästan $6000 (=ca 40000kronor!).
N påstår att det inte är något problem och att han kan prata sig ur situationen. Jag och L håller med om att det inte är något problem eftersom att alla sex housemates har betalat hyra i tid och att N därmed bara kan betala in allas pengar. Eller hur?
MEN. Problemet är att när vi under flera månaders tid betalat hyra till N som han ska betala till real estate så har pengarna gått rakjt ner i N's ficka och de existerar inte längre.
Han. Som har varit vår vän i ett halvår-flera års tid har snott sammanlagt 40000 kronor från oss och vi riskerar att bli utkastade ur huset utan att få någon bond tillbaka eller någonting.
'
Och jag som inte trodde det kunde bli värre...
'
Hur som helst. L och D gick till real estate nästa dag och förklarade hela situationen. De låter oss stanna i huset förutsatt att "the debt" återbetalas med en viss summa veckorvis tills dess att den inte existerar längre. Efter diverse housemeetings har vi alla nu bestämt att N ska flytta ut ur masterbedroom:et (eftersom att han inte är värd husets bästa rum), sälja allt som han äger av värde, ringa sina föräldrar och HITTA ETT JOBB. Han tog nämligen ett sabbatsår start från förra terminen och skulle jobba ett halvår och resa ett halvår. Nu. Ett halvår senare har han alltså istället för att ens besvära sig om att hitta ett jobb suttit i soffan och spelat playstation på övertid och spenderat våra pengar som vi alla har jobbat och slitit för.
'
Kan inte ens se den här personen i ögonen längre. Det äcklar mig hur lite han bryr sig och att han ens har mage att fråga oss om vi kan låta han bo gratis på soffan medans han hyr ut "sitt" rum för dubbla priset till någon annan stackare, som på så vis skulle betala av hans "debt". Enkla pengar för han eller hur. Men det kommer inte att hända.
'
Och han påstår att allt är lugnt nu när vi kan behålla huset och alla kommer få sin bond tillbaka så småningom. Men det handlar egentligen inte om att få tillbaka 3000kronor eller att vi får behålla huset. Det handlar om att han svek 6 av sina vänner och att ingen någonsin kommer att lita på han igen.
Det är konceptet. Man gör bara inte så!