stlucia.blogg.se

Vilket äventyr!

Klockan 12.00 lördag fm lämnar vi Brisbane. Bilen fullpackad med mat, sovsäckar, tält, ficklampor, etc etc etc...

Maria nedpackat i baksätet av Karstens bil.

Fram till 12.30 gick allting smärtfritt. Efter det. JÖSSES vad vilse vi var! Vi körde och körde och körde efter googles väghänvisningar. Lost lost lost. Varje landsväg verkade sluta vid en gård. Tillslut bestämde vi oss för att knacka dörr i de fåtal hus som finns i outbacken och en mkt vänlig dam hjälpte oss:

- Oh, you all end up here. Google made the maps with directions long before they actually built the roads. And then, they realized that it's impossible to build any roads. So they actually don't exist. But noone could be bothered to remove them from the maps...You are like..1hr on the wrong direction btw...

Ohhhhhh, So lost we were. Men vad gör väl det när man är vilse på så vackra ställen som denna?

Eller ja.... lite kanske det gör när totals ca 20 kossor blockerar vägen och vägrar flytta på sig...som denna. Som stod där i 5 min.

Japp. Det var sannerligen en lång resa. Men skam den som ger sig! Klockan 16.00 (ist för 14.00 som beräknat) anländer vi till O'reillys och beslutar oss för att hika de två timmar vi hade innan mörkret faller. Hellre sätte upp tält i mörker än vara vilse i skogen. För det där med vilse är vi ju bra på o vara...

Så lördag kväll tickade vi av "the tree walk" från listan. En 2km hike som går mellan trädtopparna i regnskogen. Ganska tufft! Hann även med en quicky till ett vattenfall. På vägen tillbaka var det dock exttremt mörkt men mängder av lysmaskar ledde oss tillbaka till tryggheten.

Dags att kasta upp tältet. Vad händer väl då....om inte STORM!

Efter ett tag. Frysandes och fräsandes stod tältet på plats och det var läge att laga middag i kylan. Jag har inga bilder på denna händelse. Men jag kan säga som så. Att. Det är högsommar i Australien. Inte 17 tänker man sig att man ska behöva extra kläder. Men JÖSSES vad kallt det var! Och JÖSSES är nu inte tillräckligt för att beskriva detta men nu vet ju jag att mina päron läser (annars hade jag dratt till med en #¤""%&¤###¤% ramsa!)

...

Vi vaknade inte direkt av solsken morgonen därpå. Men en annan liten varelse lös upp vår tillvaro:

<3 Wallabie

Karstens favoritfågel kommer på besök nästa dag. The bush turkey. (Ironi)

Den här fåglen tycker vi betydligt mkt bättre om! Så himla vacker!

Dag två. Söndag. Efter frukost. Pigga och glada och med 7 timmars hike framför oss...

Passerade ett och annat vattenfall som var värt att stanna och njuta av.

Och....och....

BEHÖVER JAG SÄGA ATT VI GICK VILSE?

Eller. vilse är del ord att använda denna gången. Fel. Passar bättre. På ett ställe tog vi en "shortcut" som innebar i princip. Vi hoppar ner från denna stenen ist för att gå den resterande halvmetern och vända. Vilken ödesdigert innebar att vi missade en skylt. Så vi vandrade. Och vandrade. Och vandrade....... Tills nästa skylt dök upp 40 min senare med en prick på en karta. "you are here"

Karstens resonemang:

Em's resonemang...(som råkar veta att Karsten har svårt att erkänna att han har fel)

- Hmm. you don't think that it actually might be we who are on the wrong track?

Gör om och gör rätt.

Men. Vilsespåret ledde oss åtminstone till detta coola träd som vi inte hade fått se om vi inte gick vilse!

Såg ett och annat vatten fall till innan...

Vi 7 timmar senare anlände tillbaka till start. Lite lerigare. Lite tröttare. Men en upplevelse rikare!