STOP!
Tiden går alldeles för fort!
Jag vill bara stanna tiden. Vrida tillbaka klockan.
Och uppleva allt igen!
I´M SINGING IN THE RAIN..!
I jämförelse med förra året den här tiden. Då jag inte såg en droppe regn på tre månader och helhjärtat trodde att det inte kunde regna i Australien. Så regnar det nu i princip varje dag. Se bara på Pete vad missnöjd han ser ut där han sitter på mitt balkongräcke!
'
För övrigt fick vi mer bäbisar i går. Medans jag blandade drinkar till råttorna var det en som ploppade ut massor av små råttbäbisar! Sött. Så i natt drömde jag att jag hade ansvar för alla bäbisar och att de rymde och jag kunde inte para ihop rätt bäbis med rätt mamma. Skadad?
MARCO's 25th
Marco's 25th. Ett tillfälle att klä upp sig lite för första gången på längre då vi alla begav oss till the Arquive i West End.
Födelsedagsbarnet själv står i mitten av fotot. Ett år äldre!
Jag och Sophia.
'
Blev inte så mkt bilder. Vilket är ett tecken på en bra natt antar jag, trots att Em var duktig och bara drack vatten =). Var ju tvungen att vara pigg inför söndagens shopping. Och jag är kär! Btw. I en tröja som jag köpte. Ska ta ett foto sen och visa (trots att jag avskyr bloggar med dagens outfit och inköp) men den här Måste ni se!
'
Nu är det måndag. Mid-break för de flesta. Jobb för moi!
GLASS HOUSE MOUNTAINS *3
Trots att väderleksrapporten sa regn regn regn så tänkte vi på vad våras alla mormor lärde oss som små.
'Det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder!'
Inte för att vi hade nå vidare bra kläder men begav oss till Glasshouse Mt gjorde vi i alla fall!
För andra gången då vi gjort den långa resan till Mt Beerwah möts vi av detta trots att berget skulle vara tillgängligt igen i december.
Den här gången, efter övervägande om hur mkt 50 penalty units är bestämmer vi oss för att klättra ändå!
Sophia (Au), Cheryl (singapore), Karsten (germany), lilla jag och Beau (Au)
Så klättra, det gjorde vi...
Och titta vilken vacker utsikt vi möttes av!
Det andra berget vi klättrade upp på var bra mkt värre. 'Class 5, for experienced rock climbers only'. Den frasen är värre att ignorera. Men det gjorde vi ändå och tog oss trots allt.....halvägs upp till toppen. Man får vara glad över det lilla!
Karta och kompass hade vi med oss (nä nu ljög jag ju...)
Men upp kom vi. Och ner kom vi åxå tillslut. Utan skador och utan blåmärken.
På kvällen firade vi Marco's 25th. Men de bilderna hinner jag inte ladda upp nu för nu ska jag Sophia och Jade till DFO (outlet) och shoppa!
=)
Vi har fått bebisar!
GOODBYE ROBIN
Så har vi sagt farväl ännu en gång. Den här gången till Robin (France) i mitten av fotot, bredvid mig. Man vänjer sig mer och mer. Även om jag aldrig kommer vänja mig vid tanken att det där faktiskt kommer vara jag snart *förtränger*.
'
Sitter här och laddar med färska jordgubbar, papaya och starkt kaffe innan det är dags att bege sig mot animal house och blanda drinkar åt råttorna. Råttorna är för övrigt väldigt...jag menar vääääldigt gravida för tillfället och chansen är stor att det har kommit bäbisar i natt <3 *hoppas*.
'
Anyway. Goodbye "heydoor" Robin! Safe flight back and I'll most likely see you in France shortly!
SVENSKA
Här kan ni få glädjas på samma sätt som jag åt Sophias översättning av svenska ord som jag lärt henne. Hade bara lärt henne uttalet och sedan gjorde hon en liten lista för att minnas. Så varje gång jag känner mig nere nu ska jag plocka fram denna lista för den gör mig så glas=)
Tack Sophia!
CHARMEN MED ATT HA EN GAMMAL TELEFON
Ja. Det finns faktiskt en speciell charm med att ha en gammal oldie till telefon.
I fredags hade jag lunch med Mic, en gammal vän från första terminen här i Australien. Vi satt ned i det gröna gräset (som jag inte är allergisk mot i Australien! =D) i the great court. Efteråt tänkte vi att det nog skulle funka för han att smuggla in mig på gymet så vi sprang hem till hans hus för att byta om, tog bilen till gymet (för australiensare är lata) och gymmade. För första gången på över en månad *lycka*. Eftersom Mic skulle till Melbourne efteråt gick han hem innan mig. 2 timmar innan hans flyg gick upptäckte jag till min förtvivlan att min telefon var borta.
"Åh nej, inte min underbara 7 år gamla Nokia som min ömma fader gav mig" gick tankarna *ironi*. Sprang tillbaka till Mics hus, knackade förtvivlat på dörren. Ingen hemma. Jaja. Får väl klara mig utan telefon en vecka då tills han kommer tillbaka, fullt övertygad om att den måste trillat ut i hans rum.
'
Lunkar hem. Ber Silje (min norska housemate) att ringa min telefon.
- I think Karsten has it. I just read that on facebook.
'
Så vad lärde vi oss utan denna kortversion av försvunnen telefon. Jo. Om man har en tillräckligt gammal och omplåstrad (litterärt omplåstrad med silvertejp) telefon. Då har man ingenting att förlora eftersom att ingen vill stjäla den. Skulle man tappa den i vattnet eller råka ha sönder den har man ändå inte förlorat sålika mkt (som min kompis Ross gjorde som tappade sin iphone i kontaminerat vatten samma dag).
Slutsats: Ha aldrig en telefon som är nyare än 5 år och som inte är omplåstrad med silvertejp!
TGIF
Jaha. Da var det helg igen. TGIF som min gamla engelska larare brukade saga varje fredag da hon hade min gamla hogstadieklass. TGIF sa jag slipper se er pa en vecka. Avskyn var dock omsesidig da denna hemska engelska larare skramde hela klassen sa att ingen ville prata engelska langre.
Never say anything wrong cause IF you do, you'll get punished in front of the entire class.
Ingen ville ju get punished sa vi alla sag ner i vara bocker och foredrog tystnaden framfor ett eventuellt inkorrekt uttalat ord (och lyssnade till hennes alla misstag utan att kommentera).
'
Inte trodde jag da att jag nu, 5 ar senare, skulle bada dromma och tanka pa engelska. Om det finns en hamnd sa ar den banne mig ljuuuuv! Hohoho.
'
Som sagt. Jag tackar gud for att det ar fredag for det betyder tva dagars sleep in, solsken och frihet pa hog niva. Heldags utflykt till gold coast med Sophia i morgon. Battra pa brannan och leka pa stranden blir man nog aldrig for gammal for.
'
Forresten. TGIF = Thanks God it's Friday for er som inte visste. Men det gjorde ni val...
Never say anything wrong cause IF you do, you'll get punished in front of the entire class.
Ingen ville ju get punished sa vi alla sag ner i vara bocker och foredrog tystnaden framfor ett eventuellt inkorrekt uttalat ord (och lyssnade till hennes alla misstag utan att kommentera).
'
Inte trodde jag da att jag nu, 5 ar senare, skulle bada dromma och tanka pa engelska. Om det finns en hamnd sa ar den banne mig ljuuuuv! Hohoho.
'
Som sagt. Jag tackar gud for att det ar fredag for det betyder tva dagars sleep in, solsken och frihet pa hog niva. Heldags utflykt till gold coast med Sophia i morgon. Battra pa brannan och leka pa stranden blir man nog aldrig for gammal for.
'
Forresten. TGIF = Thanks God it's Friday for er som inte visste. Men det gjorde ni val...
THE HAKA
Kollade på en rugbymatch mellan Au och NZ för några dagar sedan. Himla intressant! Rugby är en av mina nya favoritsporter att titta på. Tror aldrig jag kan se en fotbollsmatch utan att somna igen. (Såp jag måste nog flytta till Australien eftersom att Sverige inte spelar rugby).
Hur som helst. Såhär inleder NZ rugby matcher, vilket är kul:
VÅRET
Jag gillar hur jag översätter engelska: "the Vietnam war" till "Vietnamvåret" på svenska. Lägg till det i svenska ordlistan! Jag menar ju kriget såklart!
BILDBEVIS 2
O jösses vad långsam jag vart med att uppdatera bloggen. Har vart full rulle med att träffa alla, sova i kapp och komma tillbaka till jobbet (man vänjer sig fort vid att vara ledig men inte tvärt om).
Hur som helst, här kommer berättelsen om Vietnam.
Börjar med att ta ut några miljoner från banken och känner mig rikast i världen. "If I was a rish girl, nanananananananananananananananananana, if I got all the money in the world..."
På gatan där vi bor. Ett av Saigons finare hotel, 15USD per natt (för båda). Ja tack!
På en tur till Cu chi tunnlarna, kvarvaran av vietnamvåret stannar vi till på ett tempel och hälsar på Buddah, coolaste mannen i världen!
Vi blir också stoppade här och var för försäljare. Gaaahhhh! TOY TOY TOY (=leave me alone på vietnamesiska) och mest användbara frasen i detta land.
Ingången till tunnlarna :S Klaustrofobi?
En av tunnlarna har gjorts större för tjocka västländare och turister. Här är jag i en av dem. Det är kolsvart och trångt och obehagligt så jag tackar gudarna att jag inte var född i Vietnam under kriget. Hua!
Nästa dag tog vi en tur på Mekong Delta som var en otroligt vietnamesisk sak att göra. Så vackert!
Karsten på Delta. (Alla foton på mig gick förlorade i stölden =(( )
Sötaste tösen!
En ganska lugn dag i Saigons trafik.
Då ska vi se. Här ska vi gå över gatan ja... Hmm, att korsa gatorna i saigon borde klassas som självmordsförsök.
Och så gick vi på water puppet show. Vi fattade ju ingenting såklart, men det var kul ändå=)
Njaaaa, skulle nog inte vilja vara sparky (elektriker) i Saigon...
Marknad
De fraktar ALLT på cyklar och scotrar och de menar jag allt från is till grisar.
Ja. Ni har ju hört mestadels av historierna om hur vi adaptade kokosnötreligionen, hur jag fick graviditetspiller för min mage och hur vi lyckades sova 4 nätter på stinkande och skumpiga nattbussar. Här sitter Karsten på Saigons välutrustade polisstation och fyller i en rapport om sin stulna kamera och stulna pass som de fullständigt kommer skita i. Trots incidenter och sjukdomar - Vietnam är fantastiskt! Verkligen värt att besöka. Och åka tillbaka till. (Har ju hela norra Vietnam kvar att utforska!)
MALAYSIA IN PICTURES
Först ut: Malaysia
Efter åtta långa timmar på flyget och 5 timmars lång väntan på bussresan som varade i åtta timmar var det bara 5 timmars väntan på färjan (= fiskebåten) som bara tog en timma. Sedan var jag där. På Perhentian Island i Malaysia.
Sjukt liten strand. Vid första åsyn (och det faktum att ALLA reste som nyförälskade par på smekmånad) trodde jag att jag skulle bli uttråkad ganska fort.
Men ack så fel man kan ha...
På kvällarna levde ön upp! Fireshows och underbara människor (och inte riktigt alla var på kärlekssemester)
Här är vi fem som reste på egen hand. Black tip. Oavsett vilken kväll i veckan det var så såg det ut såhär.
På morgnarna var det mest bara jag som var uppe. Men vad gör det när det är så här vackert!?
Island time...
MEN. Trots island time får vi ju inte glömma varför jag var där! VISUMANSÖKNING på detta underbara internatcafé i det vilda! Och vägen gick det ju!
Fram tills dess spenderade jag 5 dagar på denna soliga, lilla ö. Utan tvål. Utan toapapper. Utan lyx...
...tillsammans med Brett "the bucket" från Aussie och Saphy som inte kunde prata ett ord engelska.
...och tillsammans med detta till synes suddiga gäng från England.
Till Em's enorma förtjusning hittades denna skvallerblaska på en av restaurangerna. Daterad februari 2010. (Kan inte förstå hur dåliga ni folk där hemma vart på att förse mig med saker som detta!) Ensamma-mamma-helens 20 år ynger pojkvän oscar har vart otrogen! Hallå!? Uppdatera mig om sånna världsnyheter!
(Kan hända jag är smått ironisk men ni ska veta att min lycka var sann då jag fann denna tidning)
Sedan gick solen ner över ön.
Sedan lämnade vi ön. Jag, Brett och Frenchie.
Väl på fastlandet väntade vi på bussen till Terranganu förgäves.
- Bus leaves now. Hurry! Over there! Go go GOOOO! No bus. Stay. No bus today. Tomorrow. Bus goes now! Go! Stay! Go! Stay! Gooooo! Etc.
Så baserat på detta tog vi det mycket oklokt kloka beslut att hoppa in i denna minivan med platta hjul, ingen AC, inga bälten, en gammal, blind chaufför som inte kunde läsa vägskyltar och en miniTV med Malaysian idol som på dubbla tiden och till dubbla priset tog oss till Terangganu. Som hittat!
Så baserat på detta tog vi det mycket oklokt kloka beslut att hoppa in i denna minivan med platta hjul, ingen AC, inga bälten, en gammal, blind chaufför som inte kunde läsa vägskyltar och en miniTV med Malaysian idol som på dubbla tiden och till dubbla priset tog oss till Terangganu. Som hittat!
I Terangganu hittade vi den är vackra Moskén där vi ville gå in...
...men det kunde vi inte!
Och snipp snapp snut så var den sagan slut!
'
Eller. Vi gör ett stop här nu så får ni roa er med dessa bilder innan Vietnam-bilderna följer. Malaysia kan bli avbockat från min reselista till alla världens länder. Perhentian var mysigt. Men utan att vara negativ eller något. Hit åker jag nog aldrig tillbaka. Världen har mer att erbjuda!
(såsom Vietnam) (cliffhanger!)
JAG VILL HEM =(
Aldrig någonsin förr då jag vart utomlands har jag velat hem så mkt som nu. Legat i sängen oförmögen att resa mig upp. Hostar. Fryser. Svettas. Magkramp. Käkar mängder av panodil, starkare med paracetamol än vad som finns att uppbringa i västvärlden. Underbar upplevelse av KL. INTE.
2 nätter till innan jag är hemma i min alldeles egna säng. LÅT TIDEN GÅ FORT!
=(=(=(=(
NÄR DET SOM INTE FÅR HÄNDA HÄNDER
Hade jag tur för en gångs skull? Eller kan man kalla det tur när det är på någon annans bekostnad?
Jag och Karsten tog nattbussen från Nah Trang till Saigon i går kväll. Bussen gick klockan 8. Vi hade alla fem baksäterna för oss själva. Kunde inte sova förrän kl tre. Vaknade upp nån timma senare på de skumpiga vägarna. En ny snubbe hade lagt sig i en av de lediga sängarna bredvis Karsten. Jag låg längst in mot väggen.
'
Somnade igen av utmattning av att ha varit vaken halva natten. Vaknade inte upp förrän klockan 6 då bussen anlände till Saigon. Har fyra timmar på oss att ta oss till flygplatsen. Gott om tid då den bara ligger 30min från stan med taxi. MEN. Så upptäcker Karsten att hans Kamerabag är borta. Vi letar igenom hela bussen. Chaufförerna är arga. Efter att ha vänt ut och in på allt är det bara att inse faktum. Äckliga gubben som tog sängen bredvid Karsten var borta innan vi anlände till Saigon. Och det var Karstens kamerabag åxå. MED HANS PASS I!!!
'
Hade på sätt och vis varit bättre om mitt pass var stulet eftersom att jag är svensk och inte behöver visum för att åke till - eller från Vietnam. Karsten är från Tyskland och måste ha visum för att ta sig därifrån. Det är fredag. Och public holiday i Saigon. Allting är stängt, även immigrationsverket.
'
Gick till polisstationen för att göra en anmälan. Ingen pratar engelska. Inte ett jäkla ord engelska pratar de! Eller så gör de de men spelar bara dumma. Jag vet inte.
'
Hur som helst. Fanns inget jag kunde göra där. Försäkringen täcker bara Karsten så han övertalade mig att ta flyget tillbaka till KL. Så nu är jag i KL och Karsten är på sätt och vis olagligt i Vietnam, utan visum och utan pass och det finns ingenting någon kan göra innan Måndag.
'
WHY?! Vad är det för fel på människor?
NAH TRANG
Ligger på hotellrummet i Nha Trang. En nattbuss från 20.00-06.00 tog oss dit. Ganska bekvämt med liggsäten (trots förmodligen gjorda för vietnameser, så det finns ingen chans att vända sig om, du ligger där du ligger). Allt var frid och fröjd TILLS dess att en man med världens vidrigaste fötter som stank nåt så fruktansvärt!
(Bildbevis)
Så det fick man stå ut med i närmare 10 timmar.
'
Sedan anlände vi till Nah Trang. Planen var att göra lite island hopping och snorkling MEN sen blev ems sjuk =(((( Hatar att vara sjuk utomlands. Legat på hotellrummet mest hela dagen med feber, mag- och huvudvärk och alldeles för yr för att resa mig upp. Plus en av okänd orsak blå handled och av domnad vänster arm. Försökt gå till apoteket och hitta nåt som hjälper med apotekarna här är nog plockade på gatan.
Första vilda chansningen - tabletter mot halsbränna
Första vilda chansningen - tabletter mot halsbränna
Andra vilda chansingen - Tabletter mot graviditet.
Ger upp. Dricker 2L vatten och sover bort dagen. Nu är klockan snart 22. Hoppas att ytterligare en natts sömn ska avhjälpa problemet för det är inte kul alls=(
'
I morgon kväll tar vi nattbussen tillbaka till KL. Karsten åker hem till Brisbane och jag mår förhoppningsvis bättre eftersom att jag har ytterligare fyra dagar i KL.
