NÄR DET SOM INTE FÅR HÄNDA HÄNDER
Hade jag tur för en gångs skull? Eller kan man kalla det tur när det är på någon annans bekostnad?
Jag och Karsten tog nattbussen från Nah Trang till Saigon i går kväll. Bussen gick klockan 8. Vi hade alla fem baksäterna för oss själva. Kunde inte sova förrän kl tre. Vaknade upp nån timma senare på de skumpiga vägarna. En ny snubbe hade lagt sig i en av de lediga sängarna bredvis Karsten. Jag låg längst in mot väggen.
'
Somnade igen av utmattning av att ha varit vaken halva natten. Vaknade inte upp förrän klockan 6 då bussen anlände till Saigon. Har fyra timmar på oss att ta oss till flygplatsen. Gott om tid då den bara ligger 30min från stan med taxi. MEN. Så upptäcker Karsten att hans Kamerabag är borta. Vi letar igenom hela bussen. Chaufförerna är arga. Efter att ha vänt ut och in på allt är det bara att inse faktum. Äckliga gubben som tog sängen bredvid Karsten var borta innan vi anlände till Saigon. Och det var Karstens kamerabag åxå. MED HANS PASS I!!!
'
Hade på sätt och vis varit bättre om mitt pass var stulet eftersom att jag är svensk och inte behöver visum för att åke till - eller från Vietnam. Karsten är från Tyskland och måste ha visum för att ta sig därifrån. Det är fredag. Och public holiday i Saigon. Allting är stängt, även immigrationsverket.
'
Gick till polisstationen för att göra en anmälan. Ingen pratar engelska. Inte ett jäkla ord engelska pratar de! Eller så gör de de men spelar bara dumma. Jag vet inte.
'
Hur som helst. Fanns inget jag kunde göra där. Försäkringen täcker bara Karsten så han övertalade mig att ta flyget tillbaka till KL. Så nu är jag i KL och Karsten är på sätt och vis olagligt i Vietnam, utan visum och utan pass och det finns ingenting någon kan göra innan Måndag.
'
WHY?! Vad är det för fel på människor?