LOVE LOVE LOVE
När man är sjuk. Då får man titta på film. Film efter film efter film. Så det är just vad jag gjort nu i dagarna två. Och eftersom att jag är född i kaninens år så är jag extra känslig. Tydligen. Därför får jag även titta på kärleksfilm efter kärleksfilm efter kärleksfilm. (Näää det var bara en ursäkt???).
Hur som helst.
Det jag funderar över är följande.
Varenda kärleksfilm är uppbyggd på ett av följande vis:
Varenda kärleksfilm är uppbyggd på ett av följande vis:
- Pojke och flicka är mkt kära
- Pojke är otrogen
- Flicka är olycklig och allt är skit
- Pojke blir dumpad av tjejen med vilken han var otrogen och ber om att få flicka 1 tillbaka
- Flicka 1 finner lyckan med annan pojke
Eller. Så går det till såhär:
- Gangster pojke beter sig som ett svin mot allt och alla
- Gangster pojke möter en speciell flicka och blir mkt kär
- Flicka och pojke är mkt kära
- Flicka har ett handikapp/utseende/familj som gör att flicka tror att flicka inte är bra nog för pojke
- Flicka springer iväg förmodligen genom att ta flyget till destination X
- Pojke har gått vidare med sitt liv men inser 10 min innan flickas flyg går att han vill ha henne
- Pojke tar taxi till flygplatsen. Det är bilkö och han får springa sista biten och hinner precis fram
- Pojke avlägger lite vitsiga ord
- Flicka tar inte flyget till sina drömmars mål
- Pojke och flicka är tillsammans och kära igen
I sällsynta fall går det till såhär:
- Flicka är trött på livet och kärleken hemma
- Flicka bestämmer sig för att finna sina mål och drömmar i livet genom en resa till Indien
- Flicka mediterar etc
- Flicka finner lyckan genom att bli kär i annan pojke
VARFÖR?!
Varför är det bara kärleken som gör oss lycklig!? Det finns ju så mycket annat i livet som kan göra en lycklig. Att ha drömmar. Att våga. Att veta vad man vill. Att veta vem man är. Att älska sig själv!
Varför är det bara kärleken som gör oss lycklig!? Det finns ju så mycket annat i livet som kan göra en lycklig. Att ha drömmar. Att våga. Att veta vad man vill. Att veta vem man är. Att älska sig själv!
Så här vill jag att nästa stora kärleksfilm ska se ut:
- Flicka och pojke är kära
- Flicka och pojke bråkar mycket och inser tillsammans att de har vuxit ifrån varandra
- Flicka och pojke tar ett gemensamt beslut att göra slut. Ge varandra luft och tid att uppfylla de drömmar de en gång hade innan de växte samman och kvävde varandra
- Flicka och pojke går skilda vägar och finner meningen med livet på två skilda sätt förslagsvis ny livsstil/nytt jobb/nya miljöer/meditation/filosofistudier/konst/resor/yoga etc etc
- Flicka och pojke är båda beredda att träffa varandra eller någon annan igen men inser att det inte är kärleken till någon annan som är avgörande för lycka utan att våga vara sig själv, våga vara ärlig och aldrig sluta drömma och leva
- I slutet av filmen är både flicka och pojke singlar men filmen är fullständig i och med att båda funnit lyckan i att vara den de är
Take that Hugh Grant! HA!