Då ska vi se. Halva dagen idag har jag ägnat åt att göra en film i media player med bilderna från Fiji. När jag äntligen var klar gick den inte att spara... Så vi får göra på det gamla hederliga sättet.
Första natten spenderade vi på ett resort i coral coast 40 minuter från nadi. Stället (seashell resort) var som taget ur en skräckfilm. Vi var de enda gästerna där. 20 staff members jobbade bara för oss. Det hela kändes så uppgjort och personalen var fruktansvärt otrevlig, maten fruktansvärd, det fanns ingen public transport att ta sig därifrån, ingen strand och ingen affär att köpa mat i. Det enda vi funderade på vad när och var de skulle kidnappa oss till. Vi hade förbokat och betalat för tre nätter på detta stället. Morgonen därpå ringde vi en taxi och lämnade illa kvickt.
Efter en dag till i fastlandet (annat hostel) begav vi oss till Mana Island med båt.
Efter att ha förbetalat de 5 sista nätterna på detta ställe tänkte vi, NEJ hur kunde vi göra samma misstag igen!? (Det gula huset på bilden ovan är vårat hostel, sängen på bilden nedan våran säng...)
Hästens säng?!
...men, det visade sig att vi kom att älska detta hostel. Vi bodde helt och hållet med invånarna i byn, delade deras dusch (svag vattenstråle) och lekte med deras barn.
Sai är nyfiken på kameran...
Självklart får han leka lite...
Beslöt oss för att paddla runt ön på eftermiddagen. Resulterade i skrapsår på allas ben då vi fick den ultimata iden att surfa med kajakerna. Fick syn på en våg, skrek av glädje - innan vi insåg att den ledde oss mot en klippa! Skada nummer 1, men kul var det!
Nästa dag tog vi en dagstrip till cast away island, (samma ö som de spelade in cast away med tom hanks)
Passade på att snorkla lite och hittade en sjöstjärna! Var dock så "shallow" där vi snorklade så jag krashade in i korallerna (skada nummer 2). Trodde ända tills tidigt i morse att det skulle bli bra så fort jag kom till Brisbane, men faktum är att det nu är så illa att jag varken kan gå eller stå på foten. Stortån är mer blå än hudfärgad så jag blev helt enkelt tvungen att gå till farbror doktorn för andra gången i Aussie. Koraller innehåller en mängd med bakterier så han sa att det var väldigt infekterat och gav mig antibiotika (visserligen får man antibiotika för allt i Australien). Tänkte först inte ta det, men det är som att ha huvudvärk fast i stortån, smärtan är konstant!
Ja, ön var otroligt vacker!
På kvällen var det cross dressing party (compulsary). Jag är till vänster om ni inte känner igen mig!
Killarna, eller hrmmm... flickorna var så här fina!
Lite random pictures från vårat hostel/strand och by.
Barnen i den lokala skolan (50 barn totalt).
Nästa dag igen var det dags för island hoping, hel dags utflykt på sjön. Hade turen att se ett par gifta sig på en sandö bildad av tidvattnet.
Och när de var klara tog vi tillfälle i akt att leka lite =)
Mina gamla husdjur!
Och nu går solen ner över Fiji för sista kvällen på Sunset Beach...
We came as friends and left as a family. Personalen på hostelet kunde ALLA gästers namn och varifrån de kom, oavsett att det kom 10 nya varje dag och 10 lämnade så tilltalade de alla med namn (rätt namt(!)). Helt otroliga människor. Och jag som sa att Australienare var trevliga när jag flyttade hit. De är ingenting i jämförelse med fijians.
'
Slutet på en helt otrolig resa. Ledsen att jag inte kund ladda upp filmen och visa er mer bilder, men som vanligt, kolla FB för er som inte redan gjort det.
'
Får avsluta med att säga SEGA NA LEGA (=No regrets), för det var det vi lärde oss i Fiji. Det och Fiji-time, vilket innbär att aldrig stressa. Tiden spelar ingen roll. Båten kanske går klockan 10, eller kanske klockan 13. Frågar man vad klockan är så får man svaret: "It's FIJI-TIME!"
'
'
THE END
'
